Tjenare!
Inte på bloggat på typ... två dagar är det va? - men det är pga att jag har varit väldigt upptagen.
Låter lite som jag aldrig har tid över till något, haha. Det har jag faktiskt, men vad ska jag skriva i så fall?
"Just pluggat färdigt, snart duschen & sen sängen för jag är jättetrött.. "  ?
- Nej tack, jag vill inte bara bjuda på något sådant skitinlägg. Jag vill skriva om något som åtminstone är lite intressant, eller iallafall något som berättar om en sak.
jag har även funderat vidare på det här med att behålla bloggen eller inte, och jag har bestämt mig för att behålla den.
De flesta inläggen kommer vara som vanligt, men vissa tänker jag lägga ner mycket tid på, och skriva om saker som är värda att tänka på. Något man kan fundera över och fråga sig själv - "vad är min åsikt om det, varför tycker jag så, hur kan det utvecklas?" .... eller något liknande.
Nu blev det kanske lite invecklat, men jag tror ni förstår vad jag menar!

Tänkte börja redan nu med ett citat från Oscar Wilde.


Först och främst vill jag berätta lite om Oscar Wilde, om än det bara blir lite information så får ni en liten inblick om vem han var.
Han föddes år 1854 och avled år 1900, alltså 46 år gammal.
Han arbetade som författare, dramatiker och samhällssatiriker, och var son till William Robert Wills Wilde.

Och nu vidare till min åsikt om citatet:
Jag vet inte riktigt i vilket sammanhang Wilde sa det här, men om jag vetat hade det nog blivit lättare att förstå det.
Jag menar att på ett vis har han rätt, om man ger efter för frestelsen försvinner den så småningom. Men om man sedan tänker såhär: vad är det egentligen som frestar oss? Är det att göra något som man får en adrenalinkick av, är det något som kan vara bra för andra eller är det något som är dåligt för både en själv och omgivningen?
Bäst av allt hade varit att motstå frestelser, hur svårt det än kan vara. Även ifall det verkar harmlöst i början kan det få katastrofala följder om det visar sig att man har "valt" helt fel. Alltså är det egentligen bäst att stå emot frestelsen, och ägna sin tid åt något som är mycket bättre och blir bra i längden.
I en bön (Fader Vår) lyder en rad "... och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo" - vilken jag tolkar lite olika.
För att relatera till resten av inlägget - kan den meningen betyda att det finns många dåliga frestelser, som verkar bra i början. "Fräls oss ifrån ondo" tolkar jag som att man ber Gud hjälpa en att stå emot frestelsen, som då kan vara farlig och dålig överhuvudtaget.

Kan vara så att det blev lite svårförståeligt, men ta hänsyn till att detta är första gången jag publicerar något sånt här.
Hoppas ni funderar lite på vad ni tycker och hur ni tolkar det, och ha en fortsatt härlig fredagskväll!