Enligt Wikipedia är glädje: "ett känslotillstånd av tillfredsställdhet. När man är glad är man lycklig eller road, det är en positiv känsla. Människor uttrycker ofta glädje genom att le"
För mig är glädje något helt annat, men samtidigt samma sak.
Hänger ni med?
Den positiva känslan, det är detsamma för mig. Men att uttrycka sin glädje, det gör jag och många i min omgivning på ett helt annat sätt.
Visst, vi ler ofta om vi är glada, men vi visar det genom kroppsspråk med. Vi berättar även varför vi är glada - och hur vi ska kunna peppa varandra till att fortsätta vara det.
Om man bara är glad för att man fått ett bra resultat på ett prov en dålig dag, försöker vi alltid få den glädjen att stanna kvar genom att påminna om det hela dagen. På så sätt blir man ju påmind om att man har gjort bra ifrån sig, och då mår man faktiskt automatiskt bättre.
För om man är nöjd med sig själv påverkar det självkänslan, och andra ser att man är mer självsäker och vågar göra mer.
Men äkta glädje är ju ändå att kunna dela den med någon eller några, för vad är glädje utan att uppleva den med andra?
Så för att sammanfatta - äkta glädje för mig är goda vänner som man kan dela allt med.










(bild lånad från Danijela)

I love you, homies!