Jag läste en sak i tidningen idag, som verkligen var en sjuhelsikes tankeställare. Det fick till och med mig att ifrågasätta en ganska djup och världsomvälvande sak, som jag egentligen inte har funderat så mycket på förut.

Jag har aldrig gått ut med sådant här i bloggen och kommer troligtvis aldrig att göra det efter detta inlägget heller, men jag kände för att diskutera lite med mig själv och kanske få några åsikter av er läsare.

Jag kan ju börja med att säga att jag är troende, och detta har jag varit ända sedan jag konfirmerade mig. Jag har varit lite kluven angående det ämnet innan dess, men efter att vi var på en förbön i Ängelholms frikyrka har jag börjat tro på det på riktigt. När de bad för det jag ville att jag skulle be för, kändes det som en våg sköljde över mig - och det kändes verkligen som att Han gjorde allt för att mina böner skulle bekräftas i just den stunden. Det var helt enkelt så pass mäktigt och starkt att jag inte kunde hantera det och fick ett totalt hjärnsläpp, vilket gjorde att jag kände som att Han var närvarande och vakade över mig och de jag håller av.
Nu i efterhand har detta hjälpt mig igenom det jag tyckt varit svårt. Det är inte så att jag förväntar mig att Han ska fixa alla knipor jag försatt mig i själv i, men jag har åtminstone känt att någon har lyssnat och hjälpt mig på traven att lösa allt.

Nu till det jag läste imorse. Det var en insändare som skrev att Gud var ett påfund av oss människor, som skapat en figur att kunna förlita sig på och prata med i nöd. Denne skriver även att "ordet gud borde vara ett annat ord för kärleken. Sätter du in ordet kärlek i böner och psalmer i stället för ordet gud så kommer vi sanningen mycket nära".
Ett annat bra exempel är denna raden: "... Detta beror också naturligtvis på att färre och färre ungdomar konfirmeras och därför inte bli hjärntvättade att tro, att det finns någon sorts gubbe-Gud som hjälper dig i nöd och straffar dig då du begått synd".

Och jag kan inte hjälpa det, men jag ifrågasätter just nu hela min tro och syn på Gud. Jag trodde inte att det var möjligt eftersom jag upplevt en så pass nära och mäktig kontakt med detta väsen, men jag tycker att insändaren har flera sjuhelsikes bra argument som skulle kunna bevisa att Gud helt enkelt är ett påfund. Jag har säkerligen också blivit omedvetet påverkad av mina vänners syn på det hela - majoriteten av alla de jag umgås med är ateister eller agnostiker. Och detta får ju en såklart att undra ifall de har rätt eller ifall jag har det? Och om det ens finns något som är rätt att tro inom det här området?
Jag skulle kunna babbla på hur länge som helst om detta eftersom jag tycker det är så pass intressant att jag helt enkelt inte kan sluta diskutera det. Jag tycker även det är intressant att höra ateisters åsikter om det hela och varför de inte tror på något högre än oss själva.

Jag tänkte avsluta detta inlägg med ett par kända citat, värda att tänka över:

Maybe the atheist cannot find God for the same reason a thief cannot find a policeman. - Unknown
People see God every day, they just don't recognize him. - Pearl Bailey
Don't look for God in the sky; look within your own body. - Osho